Export av kriminella till Sverige?

Danska myndigheter för krig mot mc-gängen Hells Angels och Bandidos. Förebild är skattemålet mot Al Capone. Men efter myndigheternas framgångar flyttar mc-medlemmar till Sverige. Ett 60-tal mc-medlemmar, eller rockere som de kallas i Danmark, har skrivit sig i Sverige.

Plötsligt år 2001 blev T Hansen och resten av Køges 40 000 invånare varse om att mc-gängen hade delat upp deras stad mellan sig. Gängen visade upp sig. De körde motorcyklar upp och nedför gatorna, pistolskott kunde vina i luften, de etablerade sig på krogarna och det hände att de ovälkomna gick in i hus. Enligt polisen hade mellan 50 och 70 rockere bosatt sig i Køge. Syftet var att tjäna pengar på kriminell verksamhet framför allt narkotikahandel, inte minst på restaurangerna och nattklubbarna. Enligt polisen bjöds ungdomar på fester med gratis sprit och knark. Oron spred sig.

Traditionellt sett hade detta varit ett problem enbart för polisen men för Køge var det denna gång inte tillräckligt. Mc-gängen var alltför synliga och uppträdde alltför tufft.

- Det kunde vi inte finna oss i. Det gick vi också ut i pressen och sa, säger T Hansen.

Det var startskottet på en större offensiv. Många andra danska kommuner befann sig i samma situation och för Køges del innebar det ett samarbete framför allt med fem andra närliggande kommuner.

Orsaken till mc-gängens ökade synlighet i Danmark tros vara den fred som slöts mellan Hells Angels och Bandidos 1997. "Kriget" som pågick under flera år var våldsamt. Sedan lugnet lagt sig har gängen attraherat allt fler. Idag rapporteras att Hells Angels och Bandidos har delat upp Danmark mellan sig. Det finns en viss oro om att samma sak håller på att hända i Sverige. Här konstaterar polisen att de kriminella mc-gängen idag är relativt accepterade.

Verkar i det fördolda

- Folk har vant sig vid att de finns och i dag skjuter de inte mot varandra utan verkar i det fördolda. I fredsuppgörelsen förband de sig också att inte bli fler men det har luckrats upp nu, säger polismästaren och taktiska chefen i Skåne. Enligt honom finns det i Skåne idag mellan 100 och 120 så kallade fullvärdiga medlemmar i mc-gängen. På varje medlem finns ett tiotal lierade. Antalen stiger, säger han, framför allt är fler supporterklubbar på gång. Polismästaren i Skåne saknar i Sverige idag en politiskt vilja att motarbeta gängen och han saknar pengar. Han och hans mannar får inga extra pengar att bekämpa gängen med. Så han är avundssjuk på sina danska kolleger som han tycker stöttas mycket bättre. Med nyligen klubbade lagändringar kan polisen i Danmark jobba "under cover" med civila agenter och därmed infiltrera gängen. Polisen kan använda anonyma vittnen då det finns konkreta hot. Lagändringarna innebär även att tipsare kan hållas anonyma. Advokater och åtalade får i vissa fall inte tillgång till allt förundersökningsmaterial och tipsares namn kan förbli hemliga. Polisen i Danmark har större resurser och andra möjligheter att motarbeta de kriminella mc-gängen, och lagen tillåter dem att jobba "under cover". Kriminella mc-gäng står över den personliga integriteten. Det vill säga att om en person enligt polisens spaningar har anknytning till ett kriminellt mc-gäng ska detta inte anses vara en privat angelägenhet. Snarare är det startskottet för ett ökat informationsutbyte. Stat och kommun ska genom en tvärmyndighetsmässig insats komma åt skattesmitare, socialbidragsbedrägeri, överträdelser i bygglagstiftning med mera. Men polisen vittnar också om en attitydförändring bland allmänheten. Vad det här har med Sverige att göra får du veta mer om senare.

Mobiliseras

- Det har skett en moralisk mobilisering bland medborgarna. Det finns ett massivt avståndstagande. Numera vågar de vittna i rättegångar, anmäla brott och allt detta gör det svårare för mc-gängen, säger polismästaren i Køge polisdistrikt och polisinspektören.

Sedan Køge inledde offensiven har antalet mc-medlemmar halverats.

- För bara något år sedan var de vår värsta plåga, men nu är det annorlunda på grund av samarbetet över myndighetsgränserna, säger polismästaren.

Skattemålet mot Al Capone är förebild. Capone var omöjlig att sätta dit på vanligt vis för det brott som han var misstänkt för, så myndigheterna burade in honom för skattesvindel i stället. Man använder de brott man kan komma åt för att bekämpa gängen, precis som man gjorde med Al Capone år 1931. Idag har, förutom polisen, danska skattemyndigheterna och kommunerna en avgörande roll i kampen mot mc-gängen. Told og Skat i Danmark utreder flera fall av skattefusk bland mc-medlemmar. I slutet av februari kom den första stora segern. Den lokala Hells Angels presidenten i Århus erkände skattesvindel på mellan 1,1 och 1,3 miljoner danska kronor efter att polis och skattemyndighet hade granskat om hans tillgångar stod i rimlig proportion till de inkomstuppgifter han hade deklarerat.

Stressa bort dem

Man vill komma åt medlemmarna av mc-gängen i Køge på samma sätt som med Al Capone. Men det handlar också på bred front om att stressa bort dem. I Køge har en grupp bildats där vice kommundirektören är gruppens rockerchef, och i gruppen ingår också skatteförvaltningen och polisen. Skattemyndigheten ifrågasätter att rockerne kan äga så dyra motorcyklar och flotta bostäder när de har så låga inkomster och en del även lever av bidrag. Bidrag, såsom socialbidrag betvivlas. Myndigheterna granskar familjeförhållanden och familjemedlemmars inkomster för att se om något inte stämmer. Byggnadsnämnden kan kräva att olagliga skyltar tas bort och räddningstjänsten kan inspektera lokaler. Klubbhus tillåts inte. Polisen rapporterar all spaning till det Nationella Efterforskningscentrat där de lokala poliserna kan få all tänkbar information om olika individer som dyker upp. En viktig roll spelar krögarna som öppet stått emot mc-gängens närvaro. Tidigt beslutade de exempelvis att inga västar med symboler skulle tillåtas på restaurangerna och att mc-medlemmar inte var välkomna i större grupper. Allt som händer berättas för media som berättar för medborgarna.

De mer öppna och tuffa attityden ser ut att fungera. Det förs också en ganska öppen dialog med mc-gängen som säger sig vara oskyldiga till anklagelserna om kriminell verksamhet. Exempelvis har debatter i tv förekommit. Hot har hittills inte förekommit i någon större utsträckning. Arbetet försöker organiseras sa att det är politikerna som tar smällarna och är ansiktena utåt.

Inte rädd

- Är man politiker är man den som måste säga ifrån, säger borgmästaren i Køge. Han säger sig inte vara rädd.

- En gång blev jag uppsökt. Det var efter en husrannsakan. På kvällen kom de och ringde på dörren, då öppnade jag inte.

Exakt hur arbetet organiseras för att skydda enskilda tjänstemän vill borgmästaren och vice kommundirektören inte berätta. Men behövs det så skriver politiker på ärendepapper. Ett annat problem som länge såg svårlöst ut var de olika myndigheternas sekretess när de skulle byta information mellan vandra. Men nu har danska justitieministern kommit med riktlinjer för hur personuppgifter kan utbytas. Enligt riktlinjerna ska personer knutna till ett kriminellt mc-gäng inte anses vara en privat angelägenhet och därmed kan informationsutbyte ske lättare.

I Køge pratar man idag om att mc-gängen har lågkonjunktur. De finns kvar men håller låg profil. Kommunen nöjer sig inte med det utan tar nya tag med stärkt självförtroende och stöd i de nya riktlinjerna. Samarbetet med skattemyndigheten ska bli ännu tajtare.

Flyttat till Sverige

- Men många av rockerne har flyttat, exempelvis till Malmö varifrån vi tror att de styr verksamheten. På det sättet har det blivit svårt för oss att kontrollera dem, säger kommundirektören.

Skånepolisen upptäckte för cirka ett år sedan att ett 60-tal danska mc-medlemmar skrivit sig i skånska kommuner såsom Malmö, Helsingborg och Kristianstad. De flyttade in hos kompisar eller skrev sig i klubbhus men få sågs på sina nya adresser. Enligt Skånes polismästare vet man inte riktig varför de skrev sig här. I samband med inflyttningen av mc-medlemmar ansåg dock också svenska myndigheter att någonting måste göras. En operativ samarbetsgrupp tillsattes med skattemyndigheten, kronofogden, polis, ekobrottsmyndigheten och tullen. Kommunerna kopplas in först om det blir aktuellt. Också här är Al Capone-målet förebild.

- Vi vet att de håller på med olika former av ekonomisk verksamhet, exempelvis pengatvätt, och det är bra om vi kan angripa via pengarna. Det är idén med gruppen. jag kan inte gå in på exakt vad vi gör men jag kan säga så mycket att det handlar om beskattningsätgärder, säger skånes polismästare.

Myndigheterna samarbetar

Det handlar också om att samarbeta med danska myndigheter. Har någon skulder i Danmark försöker svenska kronofogden driva in pengarna. Man vill även sätta stopp för skenöverföringar av egendom. Idag har flera av mc-medlemmarna flyttat igen. Kvar finns cirka 35 stycken. Vad det beror på är polisen inte heller säker på. Helsingborg var den svenska kommun som på 1990-talet drabbades värst av mc-gängens härjningar. Men sedan dess har gängen inte gjort så mycket väsen av sig. Att kommunen fått danska mc-medlemmar som nya gäster säger man sig vara ovetande om. Inte heller är man insatt i de danska insatserna.

- Det känner jag inte till. Varför vet jag inte. Någon måste ha bedömt att detta enbart är en polisiär sak, säger chefen vid kommunens lokala Brottsförebyggande råd och som har mycket kontakter med polisen.

Generellt anser han också att mc-problematiken i första hand är någonting polisen ska sköta.

- Vi på kommunen arbetar på ett enda plan. Vi försöker att lösa ut fastigheter som gängen har och försöker förhindra att de köper nytt, säger han också.

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

Våld i arbetet

En pilotstudie från Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet visade att närmare 40 procent av alla registrerade våldshandlingar drabbade människor i arbetet. Gatuvåldet svarade för 35 procent och familjevåldet för 22 procent. Studien omfattade en ettårsperiod 1994-1995.

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

Huddinge väljer väktare för polisen räcker inte till

FÖRORTEN BLIR "STRYKPOJKE" En miljon kronor i månaden kostar väktartjänsterna för det kommunala bostadsbolaget Tomtberga Huge Fastigheter i Huddinge söder om Stockholm. Ordningsvakter och ronderande väktare med hund svarar för bevakningen i kommunen.

- Det är det enda system som fungerar, säger företagets säkerhetschef. Polisens insatser är ju inte särskilt stora. - Den verklighet vi har att arbeta med är att köpa in nödvändiga tjänster från säkerhetsföretag, säger han.

Tomteberga Huge Fastigheters säkerhetschef var polis i tjugofem år innan han blev säkerhetschef i Huddinges fastighetsbolag för fyra år sedan. Han började för övrigt som polisaspirant just i Huddinge i mitten på 1970-talet.

När han tillträdde sitt jobb i fastighetsbolaget anlitades ett par bevakningsbolag för vissa av kommunens delar: Flerningsberg, Skogås och senare också Vårby Gård. Störst är bevakningen av Huddinge.

Ett företag

- Men han anser att det ska vara ett och samma säkerhetsföretag som jobbar över hela kommunen. Det blir ett bättre fungerande samarbete mellan de väktare och ordningsvakter som arbetar inom kommunen. Är det flera företag blir det en viss konkurrens mellan dem. Så de anlitar nu Securitas över hela Huddinge och det fungerar mycket bra. När det behövs så hjälper de olika patrullerna varandra på ett utmärkt sätt.

Han är imponerad av hur de genom t ex ensampatrullering med enbart batong klarar av sin uppgift. Några patrullerande poliser, särskilt inte ensamma, ser man inte längre till i områden som Huddinge.

Säkerhetschefen hos Tomteberga Huge med alla sina år inom polisen låter lätt uppgiven när han talar om de insatser han i sitt nuvarande jobb kan räkna med från polisens sida.

- Närpolisen fungerar inte så bra. Från att ha varit runt 60 poliser i Huddinge kommun är det nu inte fler än fyra-fem. Allt styrs från polisens ledningscentral inne i Stockholm. Lediga bilar får inte alltid jobb ute i Huddinge och andra förorter. Inte heller är det attraktivt bland poliser att arbeta i Storstockholms förortskommuner. Så även om det kommer att bli fler polistjänster, tror jag inte att det blir några förbättringar för oss. Den verklighet vi har att arbeta med är att köpa in nödvändiga tjänster från säkerhetsföretag.

Samarbetar

I Vårby Gård samarbetar Torntberga Huge med ett annat bostadsbolag och delar kostnaderna med detta företag. Nattpatrull med hund kör runt i hela bostadsbeståndet. Den störningsjour som finns sköts med två väktare ur resursen i Huddinge Centrum.

Vårby Gård har länge varit ett hårt brottsbelastat centrum. Men sedan väktarna börjat arbeta i området och visar sig regelbundet bland ungdomarna på bl a fritidsgårdarna har brottsstatistiken förbättrats.

- Väktarna åker också på inbrottslarm. Tomtberga Huge har runt 300 larmobjekt i Huddinge kommun, så det händer en del. Förr åkte polisen på sådana larm, men inte numera. Han tror att polisen aldrig mer i framtiden kommer att göra det heller.

"Pundarbilar" på nätterna

Med sina cirka 80 000 invånare är Huddinge till ytan en stor kommun. Den största delen av kommunen är obebyggd, även om expansionen varit stor under flera decennier. Det här medför bland annat att brottsliga element är ute och rör sig på nätterna.

- Många, "pundarbilar", oskattade, belagda med körförbud, med förare utan körkort, rullar på Huddinges vägar under sena nätter, säger säkerhetschefen. Det är något som vanligt folk inte märker av.

- Invånare i kommunen som har kontakt med väktarna och lär känna dem lite, tycker förstås att det känns tryggt att väktarna finns. Det blir allt vanligare att de vänder sig direkt till väktarna för att t ex få skydd på kvällar och nätter när de ska ta sig hem från pendeltåg eller T-bana. I den mån väktarna finns i närheten och hinner med så tillmötesgår de sådana önskemål.

- Vi måste fortsätta systemet med inköpta bevakningstjänster i centra och vissa bostadsområden, säger säkerhetschefen. Gör vi inte det kontinuerligt tar "buset" sakta över.

Vad Tomtberga Huges säkerhetschef hoppas på för Huddinges del den närmaste framtiden, är att få regelbundna möten med närpolisen en gång i månaden, för att den vägen underlätta bevakningen i kommunen. Han anser att man nu ligger på en lagom nivå för inköpta bevakningstjänster.

- Området Skogås-Trångsund skulle dock behöva en bättre bevakning, men det finns inte resurser för närvarande.

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

Brottsförebyggande projekt har belönats

Stöldskyddsföreningens lokalstyrelse i Skåne utlyste en tävling i brottsförebyggande projekt inom Skånepolisen under förra året. Fjorton bidrag kom in och två projekt har särskilt uppmärksammats.

Polisinspektör Martinsson i Svalöv vann ett resestipendium för sitt projekt att minska bensinslangningen inom sitt närpolisområde. Han visste att det inom tillbehörsbranschen finns en s k tankspiral för montering i bensintankarnas påfyllningsrör. Den fläderliknande spiralen är konformad och placeras med spetsen nedåt i påfyllningsröret.Anordningen kostar endast några tiotal kronor hos tillbehörsfirmorna, men den hindrar en slang från att nå drivmedlet.

Polisinspektör Martinsson köpte in ett antal spiraler och vid den s k Svalövsdagen såg han till att intresserade fordonsägare kunde köpa spiralen till självkostnadspris. Hans idé har därefter omsatts på andra orter.

Lokalstyrelsens ordförande överlämnade stipendiet på polisstationen i Svalöv. Kommunalrådet uppvaktade också vinnaren liksom stf polisområdeschefen för Polisområdet Nordvästra Skåne.

Det andra projektet i tävlingen som uppmärksammades var "Ett steg till" som genomfördes i Polisområde mellersta Skåne. Polispatruller informerar om brottsförebyggande åtgärder när de tar upp en anmälan om brott. Detta för att brottet inte ska upprepas eller i varje fall försvåras en andra gång. BRÅ har utvärderat projektet.

Initiativförmågan är värd att ta efter. Vad kan du själv göra för att förebygga brott där du bor?

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

Personlig trygghet!

Hotad, överfallen eller skadad? SOS Alarm har lång erfarenhet av att hantera personlarm för såväl säkerhetschefer som skogsarbetare, distriktssköterskor, socialarbetare och andra möjliga personer.

Med SOS Alarms tjänst Personlarm kan alla som är utsatta och med riskfylld verksamhet snabbt få hjälp i en nödsituation. Utöver personens identitet kan annan inforrnation om t ex arbetsgivare, kontaktpersoner, behov av speciella mediciner etc. lagras och läggas ut på larmdatorns bildskärm. På så vis kan hjälppersonal komma bättre förberedd.

När ett larm utlöses kopplas omedelbart en förbindelse upp med SOS-centralen. Via GPS eller GSM kan SOS-operatören se vem som larmat och var den larmande befinner sig. Beroende på händelsens art och individuell larmplan ser SOS Alarm till att snabbt larma ut rätt hjälpinsatser t.ex. räddningstjänst, polis, väktare eller ambulans och på så vis minskas skadeverkningarna. En trygg vetskap för utsatta personer.

Vill du veta mer om SOS Alarm och tjänsten Personlarm ring 020-24 07 00 eller gå in på www.sosalarm.se.

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

Stockholm löser glesbygdsproblem?

l storstadens skugga finns det tydliga glesbygdsproblem. Med långa avstånd till grannarna kan det vara svårt att håIla tjuvarna borta med Grannsamverkansprojekt. Dessutom är det långa insatstider för polis, sjukvård och brandförsvar. Därför har man i Ekerö kommun utanför Stockholm lanserat ett pilotprojekt där manga goda krafter hjälps åt för att skydda hemmen.

"Skydda ditt hem" heter projektet som nu engagerar brandförsvaret, närpolisen, ambulansentreprenören AISAB, försäkringsbolagen och civilförsvaret på Ekerö. Alla inblandade samverkar för att lösa säkerhetsproblemen i storstadsregionen. Projektet är en vidareutveckling av Grannsamverkan. I glesbygden är det långt till grannarna och då behövs det istället ett prestigelöst och smidigt samarbete mellan myndigheterna och organisationerna.

Brandförsvaret på Ekerö har tagit fasta på de nya lagarna som sätter var och ens ansvar för skydd och säkerhet i fokus. Tillsammans med övriga samarbetspartners utbildar man nu en resursgrupp inom civilförsvaret, 28 personer, som får lära sig det mesta om Sjukvård, inbrotts-, skade-och brandskydd.

- Och meningen är att dessa personer sedan ska kunna göra säkerhetsbesiktningar och informera de som bor på Ekerö. Det kostar ingenting för de boende och dessutom finns det möjlighet att köpa säkerhetsutrustning till reducerade priser. Innan sommaren kommer två områden att erbjudas denna service, Norra Färingsö samt Munsö med omkring 600 invånare vardera. Totalt bor det 23 000 människor på Ekerö, konstaterar brandchefen Holmén som också är projektledare.

Man räknar med samhällsvinster inom den hårt ansträngda offentliga sektorn, ständigt i fokus för nedprutningar och omprioriteringar. - Det här är en ny form av kreativt och okonventionellt samarbete som vi tror ska underlätta allas arbete vid en skada eller olycka och givetvis även öka kunskapen hos de boende. Säger vice brandchefen Nilsson. Från och med september ska projektet utvärderas och det kommer en slutrapport i november.

- Om det fungerar bra så kan dom här idéerna testas på övriga delar av Ekerö och givetvis vilken glesbygd eller tätort som helst i Sverige. S Larsson, egen företagare, f d polis och även sekreterare i civilförsvarsföreningen, hör till de drivande bakom projektet.

Samarbetet mellan polisen sjukvården och brandsförsvaret på Ekerö fungerar sedan tidigare och de kompletterar varandra mycket bra.

Från amubulanssjukvårdens sida tycker de att det här är ett välkommet projekt. Ambulansen har manga ganger svårt att hitta rätt adress och ambulanshelikoptern behöver information om landningsplatser. Genom "Skydda ditt hem" får vi ett mycket bredare kontaktnät på Ekerö, säger en sjuksköterska hos ambulansentreprenören AISAB.

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

SMS- och MMS-mobbning driver unga till självmord

Mobilmobbning blir allt otäckare och grövre. Hotfulla SMS-meddelanden har i flera fall drivit ungdomar till självmord. Med MMS läggs förnedrande bilder av offret tagna med kameratelefoner ut på internet. Polisen står maktlös.

Mobilterror

Mobiltelefonernas SMS- och MMS-tjänster har blivit det perfekta vapnet för att hota eller mobba någon. Med SMS kan textmeddelanden sändas till offret dygnet runt. Med en kameramobil kan offret fotograferas i pinsamma eller ofördelaktiga situationer. Bilderna sänds sedan som MMS-meddelanden till andra mobiler eller läggs ut på Internet för allmän beskådan. Risken att åka fast är praktiskt taget obefintlig.

- Grova hot, som "jag ska döda dig" eller "jag ska dricka ditt blod" har blivit allt vanligare, förklarar utredningschefen vid Kortedalapolisen i Göteborg.

- Problemet är att bedöma om det är något som kommer att sättas i verket eller tillhör umgängestonen bland ungdomar i dag. Förr hotade de varandra med stryk, nu är det mörda-, döda-, lemlästa- uttryck som de hämtar från filmvärlden.

- Följden blir att vi inte tar de flesta SMS-hoten på allvar. Det är en annan sak om någon åker hem till dig och hotar dig öga mot öga.

- Här i Kortedala har vi inte kunnat se om SMS-hot varit den enda anledningen till självmord eller självmordsförsök. Det har ingått i hela paketet av trakasserier som ytterligare ett sätt att jävlas med någon.

Avsändaren kan spåras via mobiloperatören om det är en fast abonnent, men inte om meddelandena sänds från en korttelefon.

- Även om det skulle gå att spåra meddelanden till avsändartelefonen, så återstår frågan hur man ska kunna bevisa att det är ägaren som har skickat dem. Telefonen är då alltid stulen, borttappad, utlånad till kompisar osv.

- Även om vi skulle få ett erkännande från gärningsmannen så räcker det inte. Vi måste kunna bevisa att just den här personen har skickat meddelandet för att det ska bli en fällande dom.

Självmord

Men i både Danmark och Norge anser sig polisen direkt ha kunnat koppla självmordsfall till SMS-mobbning.

Ett av fallen: en 19-årig norsk pojke tog nyligen livet av sig efter att ha fått SMS-meddelanden med texten: "I år ska du dö! Vi vet var du bor!"

Jourpersonalen hos danska Livslinjen säger sig dagligen få samtal från förtvivlade barn och ungdomar som funderar på självmord som ett desperat försök att komma ifrån sina plågoandar.

Den danska tidningen BT, som intervjuat elever och lärare på danska skolor, kunde visa upp en otäck verklighet av hot och mobbning. Elever utsätts för anonyma kollektiva SMS från webbsidor med SMS-tjänster, ovetande föräldrar och skolpersonal som känner till det, men inte kan göra något åt det hela.

Vanligt bland flickor - men inte uteslutande bland flickor

SMS-hot tycks vara särskilt vanligt bland flickor. Hoten används för att stöta ut eller på annat sätt trakassera någon i vänkretsen. Grova könsord varvas med hot om lemlästning och rena mordhot.

Allt talar för att det förhåller sig på samma sätt i Sverige även om inga självmord hittills kunnat kopplas till enbart mobilmobbning. Men bl a BRIS, Rädda barnen och Skolverket har uppmärksammat problemet och även annan elektronisk mobbning som till exempel via ungdomssajter som Lunarstorm.

Även bland vuxna

- Det här sättet att hota blir allt vanligare, även bland vuxna. Det är en naturlig följd av att antalet mobiltelefoner ökar, inte minst bland barn och ungdom, säger informatören hos Göteborgspolisen.

- Enligt våra spanare så har den som hotar alltid någon form av relation till offret. Oavsett vad bakgrunden till hotet är; avundsjuka, svartsjuka, ilska o s v, så ger man sig ytterst sällan på helt okända människor.

Enda möjligen att skydda sig är att radera alla SMS- eller MMS-meddelanden direkt utan att öppna dem.

Att stänga av mobilen eller att inte ha någon, är en enkel lösning som oftast är omöjlig för barn och ungdomar där mobiltelefoni idag är en livsstil. Att äga en mobil blir ett måste för att få vara med i gemenskapen.

Fakta - Men för livet

Elever som mobbas i skolan får lida av förföljelsen livet ut. Det slår universitetsadjunkt Rudenius fast i en djupstudie med mobbade. Studien visar även att mobbningen inleds i lägre ålder än vad som tidigare sagts.

Enligt socialdepartementet visar nya forskningsresultat att 2 av 10 barn mellan 10-15 år är mer eller mindre mobbade eller trakasserade i skolan. Detta trots antimobbningsplaner och stora informationskampanjer på nationell nivå har vi inte lyckats komma till rätta med problemen, erkänner barnombudsmannen.

Det Norske Senter for Atferdsforskning (Det norska centret för beteendeforskning) vid högskolan i Stavanger har utfört världen första studie av mobilmobbning bland skolungdom. Den visade att 15 procent av eleverna från femte till tionde klass hade drabbats. Enligt centrets professor ger de nya kameratelefonerna möjlighet till ren terrormobbning. Barn blir fotograferade när de är som mest sårbara; i omklädningsrum, i duschen, i situationer där de beter sig klumpigt. Bilderna kan sedan hängas ut på interernet, där de kan utnyttjas av andra på helt andra och grövre sätt av okända personer.

Atferdssenterets råd till föräldrar är att få sina barn att visa obehagliga meddelanden för föräldrarna i stället för att gömma dem undan och lida i ensamhet.

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

Fegt

Att mobbas är fegt. Att mobbas anonymt är ändå fegare.

Är du en person som mobbar eller retar andra?

Den du mobbar, oavsett om du gör det öppet så att personen har möjlighet att ge svar på tal, eller om du gör det anonymt, får sår för livet. Den som mobbar och är elak blir aldrig omtyckt. Dina medmobbare hjälper dig antagligen bara för att de är rädda för dig, och är rädda för att bli mobbade själva. Du skadar någon och du får andra att gråta. Är det så du vill att omgivningen ska komma i håg dig? När du blir vuxen/gammal minns de du träffade och de som du mobbade eller medmobbade, dig som en elak person. Är det det som du vill ha sagt om dig att du är en elak och dum person?

Är du en person som mobbar/retar andra? Vem vill du vara?

MVH Annelie

Nästa generations billarm

CarGard T70C är ett billarm som bygger på GSM-tekniken och där du får information om din bil stulits genom ett SMS till din mobiltelefon.

Med GSM-tekniken kan du skicka SMS till bilen och styra dörrlås och larm. Om du haren GPS-modul kan du också via Internet söka din bils position.

Med olika tillbehör kan säkerhetsnivån höjas ytterligare. Nivåsencorn mäter bilens lutning och larmet går om bilen lyfts med domkraft eller bärgas. Överfallssändaren ökar den personliga säkerheten och vid trängt läge kan du skicka iväg ett "tyst" larm till ett särskilt mottagarnummer.

Om bilen rånas med förare och allt finns det en specialfunktion "Car Jacking"som stänger av bilen när rånaren har åkt iväg.

Billarmet tillverkas av CSD Greative System Design i Lidingö.

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

Säkerhetsmässor och konferenser

Du kan gå på säkerhetsmässor och konferenser för att se på och lära dig mer om säkerhet.

25-27 maj i Jönköping

Elmia Arbetsmiljö
tel. +46 (o)36152000

21-24 september i Stockholm

Skydd 2004
tel. +46 (o)8 749 41 00

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

Knarket säljs öppet

"Plattan" i Stockholm, utetorget med sitt gråa och vita stenmönster, i centrum av Kungliga Huvudstaden. På ena sidan Turist Center och Kulturhuset med fina påkostade fasader. På andra sidan Centralens tunnelbanenedgång med den stora vänthallen.

- Dom säljer knark öppet här, säger några väktare. Vi kan inte göra något. Vi är här för att ge butikerna trygghet och ta fast de som stjäl. Eller lyfta ut dom som tagit för mycket och somnat på golvet. Vanliga svenskar skriker "jävla fascister" åt oss.

Det är en vanlig torsdagseftermiddag på vårvintern. Många är på väg till och från T-banan. Men inte alla, Här vid ingången och i vänthallen står och rör sig grupper och enstaka män och kvinnor. De flesta av dem utgör både en sorglig och skrämmande syn. Står och står förresten, några av dem knäar betänkligt. Det beror på ruset. Dåligt klädda och smutsiga är de också.

Några av dem som rör sig runt vänthallen och utanför är både välklädda och ser respektabla ut. Men de ser sig oavbrutet omkring och försvinner som dimfigurer. Om en stund kommer de tillbaka via en annan ingång.

Längst bort vid väggen står några mörka unga killar. De rör sig hela tiden. Plötsligt tar en kraftig kille tag i en annan och de börjar skrika åt varandra. Så går en annan emellan och det hela lugnar ner sig. Den ena smusslar över något i den arges hand. Det går blixtsnabbt. Vad det är ser jag inte.

En kille kommer lullande. Kan väl vara i 25-årsåldern och tycks inte kunna ta vara på sig själv. Än mindre på hunden av rasen rottweiler som han håller i koppel. Hundstackarn vet inte riktigt hur han ska bete sig. Mager är han också.

Jag tar en kopp kaffe i konditoriet alldeles vid ingången. Ett par väktare sitter vid bordet bredvid.

Den kvinnliga väktaren ser ledsen ut när hon tittar på hunden som dras runt i sitt koppel av sin påverkade ägare.

- Man kan inte göra något åt vare sig deras hundar eller när man ser att de säljer. Är dom misstänksamma mot drogen som de handlat, kan dom pröva det på hundarna. Vi kan ju ringa till polisen, men dom har annat som är värre att ta hand om. Det sorgliga är att missbrukarna tycks bli allt yngre.

Kollegan håller med och nickar åt den hörna där de mörka killarna står.

- Dom där är säkert flyktingar. Det låter så tjusigt när våra politiker går ut och skryter om att vi tar emot så och så många flyktingar. Men när de kommer hit är det ingen som tar hand om dom som är vilsna. Så hamnar dom också på Plattan efter ett tag.

En polisbil kommer smygande och besättningen går in i vänthallen. De kommer ut med en kille som de stuvar in i baksätet. Jag går ut och knackar på förarens ruta.

- Det går en här med en jycke som far illa. Kan ni göra något?

- Jag vet, säger polisen. Men först ska vi iväg med den här personen. Sedan är det en annan vi måste ta hand om först. Sedan kanske.

Jag inser att polisen har ett tufft jobb, men vilka är människorna som går runt här på väg att bli mänskliga vrak?

Jagar sin andra dos

Peter är en av dem (han heter egentligen något annat). jag har sett honom en stund och gått undan. Men nu frågar jag om han inte vill berätta till en kopp kaffe och en macka.

Rösten är nästan viskande. Han sitter hopkrupen för det mesta och när han tappar kniven på golvet klarar han knappt att ta upp den. Han blundar långa stunder, men ibland ser han upp. Då är blicken intensiv och orden oerhört välfunna. Han är 51 år och nu på jakt efter sin andra heroindos för dagen.

- Blev bortskänkt vid två månaders ålder och var i fosterhem i Småland och Idre och vete fan var det var överallt. När jag var tretton fick jag komma tillbaka till Stockholm. Då tog jag mitt första opium och det var helt underbart. Så stilla och så skönt allt blev.

På de här fyrtio åren har mycket hänt med flera fängelsevistelser och olika behandlingshem. Så träffade han en kvinna som tog sig an honom. De fick fyra barn tillsammans och han fick jobb och köpte gård. Var fotbollstränare och spelade schack.

Det går inte att följa med i alla turer kring Peter. Men det blev till slut så att han en dag istället för att åka hem till familjen for till Stockholm och köpte heroin ännu en gång. Det var för tolv år sedan och på den vägen är det fortfarande.

Utförslöpan tycks vara brant. Och samtalet blir ryckigt vilket inte är nnågott aatt förundra sig öven jag försöker tafatt fråga vad som kan förändra hans liv.

- Metadon och ett rum med kokvrå. Men då måste jag avgiftas först och för mig finns ingen plats. Jag är för gammal och har för mycket ångest. Jag klarar inte en abstinens. I natt kommer jag bli mycket sjuk om jag inte får en kabbe.

Så Peters hela tillvaro går ut på att få tag på heroin. Men hur får du pengar? - Om jag ska vara ärlig så säljer jag. Jag har bra kontakter, och dom blåser inte mig. Så folk vet att det är justa greier.

'Man har dragit ner på missbruksvården. I t ex Stockholms län finns 8 000 tunga narkomaner och 22 avgiftningsplatser!' Vård på kåken enda vården. Händerna skakar och han tar en klunk kaffe.

- Dom ville sätta LVM på mig, men jag klarade mig undan. Jag tar hellre kåken för där finns i alla fall någon slags vård. Något annat kan inte en som jag få. En narkoman lämnas bara att dö. Det finns ingen vård för sådana som vi.

Och kanske är det fängelset som väntar runt hörnet på Peter. För när han sitter här och berättar om sin ångest och sina tankar om livet drar plötsligt en skugga över ögonen och så säger han:

- Jag är klassad som farlig. Jag har ju lyft vapen i rån och så. Dom sätter mig på kåkar som Hall. Jag känner att jag är nära att bli farlig nu. Det är inte långt borta. När han fäster sin blick på mig blir jag osäker och ser ut genom fönstret istället. Där borta på andra sidan finns en bänk. En av dem som sitter där har sjunkit ihop och håller på att ramla ner. De andra på bänken har flyttat från honom och vänder bort ansiktet.

En ung kvinna går förbi konditorifönstret och slänger en blick in på Peter. Hon är hårt sminkad, kjolen är kort och benen magra i snålblåsten. Hon passerar och kommer tillbaka. Så får hon syn på mig och hajar till och går hon snabbt därifrån.

På resan hem funderar jag... Ska detta elände bara få fortsätta? Ska människor få hålla på så här år ut och år in mitt i centrum av Stockholm? Jaga narkotika, begå brott och betala blodspengar till den organiserade brottsligheten? Kriminella nätverk som smugglar in drogerna och hystar in pengarna? Ska de här trasiga och sjuka människorna inte ens få en chans till avgiftning? Fast de skakar i hela kroppen och säljer knark till unga människor för att få pengar till droger själva? Någonting måste bara göras. Det blir bara fler och fler som dras ner i träsket och kommer att dö på en skitig toalett eller i en trappuppgång om inget radikalt görs.

Droger överallt och ingen vård

- Politikerna säger att det ska vara lätt att få vård och svårt att knarka. - Bara vackra ord. Det är tvärtom. Det finns droger överallt och knappt någon vård. - Opiatmissbrukare hatar den här skiten de hamnat i. Man vill därifrån men orkar inte av egen kraft. Med mediciner som Metadon och Sebutex har man goda chanser att klara ett vanligt svenssonliv. Och slutföra annan behandling som man annars inte orkar med. Berne och Thomas vet vad de pratar om. Både två har varit heroinmissbrukare och varit nära att dö. Bägge två har flera fängelsestraff bakom sig. Och har misslyckats i behandling efter behandling. Medicinerna har hjälpt dem säger de själva. Nu vill de stötta andra som är fast i missbruket eller försöker bli kvitt det. De vill påverka beslutsfattarna så fler får chans till avgiftning och in på metadonprogram. Berne är ordförande i Svenska Brukarföreningen och Thomas är styrelseledamot. Föreningen drog igång för knappt två år sedan och medlemmar är missbrukare som håller på att ta sig ur narkotikaberoendet. Anhöriga till missbrukare finns med i en parallell förening. Berne tar Metadon och Thomas tar Sebutex. De tycker att svensk narkomanvård är usel och pekar på att antalet missbrukare ökar och att det dör nästan en narkoman varje dag i Sverige.

Narkomanen är dyr för samhället

- En aktiv missbrukare är dyr för samhället. För att finansiera drogen behöver han eller hon ha upp till tre tusen kronor varje dag. En socialt utslagen narkoman kan bara finansiera missbruket med stölder, bedrägerier och prostitution, säger Berne. Narkomanen kostar samhället miljoner varje år. För att inte tala om allt mänskligt lidande som missbruket för med sig.

I dag offras narkomanerna menar de två.

- Man har dragit ner på missbruksvården. I Stockholms län finns 8 000 tunga narkomaner och 22 avgiftningsplatser!

Många inom vården har ansett att mediciner som Metadon och Sebutex bara är en ersättning för heroinet och alltså ett misslyckande. Helst ska en missbrukare med lite stöd och hjälp kunna ta sig bort från drogerna av egen kraft.

- Så många gånger som jag bestämde mig för att sluta. jag höll mig i bordskanten och sade: Jag vill inte, jag vill inte. Jag skulle kunna ha gett min högra arm utan bedövning för att slippa suget. Jag grep varje halmstrå och tog varje erbjudande om behandling. Fast jag visste att jag inte skulle klara det. Men man är så trasig och desperat att man vill tro att den här gången kanske det går. Men giftet är så starkt. Det går inte att stå emot, berättar Thomas.

I dag fungerar de bägge med hjälp av medicinerna.

- jag har köpt ett SL-kort till och med, säger Thomas. Det låter larvigt för dig kanske. Men för mig är det en stor sak, en seger. Och till helgen ska jag träffa mina barn. Jag längtar efter dem. Jag har svikit dem och jag har inte heller varit ett juste barn till mina föräldrar. Jag ångrar det djupt och jag vill gottgöra det.

En chans att komma tillbaka

Berne och Thomas jobbar stenhårt med att påverka myndigheter, politiker och massmedia för att fler ska tillåtas få medicinsk hjälp och tillgång till fler vårdplatser. Men de möter motstånd i sin kamp för utökade metadonprogram. Diskussionerna om rätta vårdmetoder för narkomaner har under åren varit både högljudda och hätska och det finns de som anser att Brukarföreningen är inne på fel spår.

- Det finns så många experter som vet bäst. Vi utgår från egna erfarenheter. Vägen till heroinet har ofta gått via andra droger. Det finns alltid en drogproblematik i botten. Men när man väl fastnat i heroin kan man komma ur beroendet med hjälp av de här medicinerna och med stöttning från omgivningen Sedan kan man ta emot och slutföra olika behandlingar. Huvudsaken för oss är att man får chansen att komma tillbaka. Livet som narkoman är hemskt och ingen vill frivilligt leva det.

Den som till slut ändå får rätt till medicinerna kontrolleras hårt. Den som återfaller i narkomani skrivs ut direkt från metadonprogrammet. De skickas ut på gatan igen. Det görs för att skrämmas, men det blir fel, säger Berne. Det som gör att man fått förskrivningen medverkar till att man fråntas läkemedlet. Inte tar man från en diabetiker insulinet för att han äter tårta?

- Men om det blir mycket lätt att få Metadon eller Sebutex, kan det göra steget till heroin kortare? - Nej, säger Thomas. Den som testar heroin tänker inte på nästa dag.

Jan arbetar på länskriminalens narkotikasektion i Stockholm. Sektionen arbetar med grova narkotikabrott och gränsöverskridande narkotikasmuggling. Trots den allvarliga situationen med det tilltagande drogmissbruket finns åtta vakanser på avdelningen. Som inte får besättas på grund av det ekonomiskt kärva läget. - Vi får jobba med de resurser vi har. Något annat kan vi inte göra, säger Jan Westling. Politikerna är ense om att man måste göra något åt problemet. Det är så hemskt säger de allihopa. Men sedan händer ingenting. De måste ge oss, tullen och socialtjänsten resurser.

Polisens motståndare, som hämtar narkotikan från Asien och Sydamerika och smugglar in den, bryr sig inte i det elände som drogerna ställer till med. De räknar stenhårt med jättelika förtjänster. Narkotikan i världen omsätter 500 miljarder dollar årligen, säger Jan. Och det är många som ska tjäna på sådana som Peter och på de unga som till slut får tabletten eller pulvret. Det är en lång kedja av transporter från ursprungslandet till Europa och Sverige. Jag håller med om att det är enda stor varböld.

Olika ursprungs- och transportgrenar för olika preparat

Det är ingen enstaka familjernaffia som organiserar hela drogkomplexet. Däremot en mängd företag med grenar för olika preparat. Inom företagen klättrar den som är tillräckligt smart och hänsynslös. De strukturer som fanns förut är borta idag. Nu går olika nationaliteter ihop. Svenskar och spanjorer med hasch, svenskar och polacker med amfetamin, nigerianer och gambianer med heroin, litauer och ryssar med rohypnol och amfetamin och så vidare.

När det är så många inblandade, får ni inte tips från den som av någon anledning vill lämna "företaget"? - I den har branschen tjallar man inte. Det är för farligt, säger Jan. Vi får väldigt få tips numera. Jan berättar att polis och tull får tag på bara fem till tio procent av den narkotika som smugglas in i Sverige. Siffrorna ger en deprimerande bild av situationen. - Egentligen spelar det inte så stor roll om vi tillsätter alla vakanser och tillför 1000 nya poliser. Det här är inte ett polisiärt problem i första hand. Det är ett samhällsproblern. VI kan vara oerhört effektiva, men det hjälper inte så länge inte socialtjänsten fungerar, och det gör den inte. Det måste finnas fler som jobbar med ungdomar och ser varningssignalerna. Föräldrarna och de vuxna i barnens och ungdomarnas närhet måste sluta blunda för problemet. Inte mitt barn säger de - men det kan det mycket väl vara.

Det finns en mer liberal inställning till droger i dag. Och en tablett verkar inte alls så skrämmande som en spruta.

Inga sprutor längre

- Det är bara de gamla pundarna som använder sprutor i dag. Nu kan man ta amfetamin i groggen och svälja en tablett utan att det märks. Idag är ungdomar så kreativa och vill pröva på allt nytt. Vad då narkoman? Inte jag inte! Narkomaner är ju folk som tar sprutor och sånt...

Heroinet tas i dag i kabbar som ser ut som de som säljs i hälsokostaffärer. De som befinner sig på det näst nedersta steget sätter sig hemma vid köksbordet och petar in pulvret i kapslarna. 0, 2 gram i varje kapsel. Sedan får hans kunder en för eget bruk och får redovisa förtjänsten för de övriga.

- De här personen kan vara vem som helst. Vid husrannsakan kan vi hitta en familjefar i radhuset som ingen i världen skulle tro att han sysslade med sådant. Det kan också vara tillslag i en knarkarkvart med en interiör som du aldrig kan föreställa dig. Det gäller att ta dem med överraskning så att de inte hinner spola ner knarket i toaletten. Och farliga situationer uppstår ibland. Nu finns det så mycket vapen i omlopp att man aldrig vet vad som kan hända. Det som börjar så oskyldigt med en tablett på en krog eller en fest kan snabbt leda till ett beroende och till kriminalitet.

- Det som gör mig så ledsen är att missbruket går ner i åldrarna. I dag kan en tioåring röka hasch. Till Mariakliniken kan det komma 15-åriga tjejer som missbrukat i fyra år. Det finns de som börjar med heroin som första drog.

62 procent narkomaner på häktet

Kronobergshäktet är en enda stor avgiftningsenhet anser Jan vid polisen. Det är dyrt att knarka. Man måste stjäla för att underhålla ett missbruk. På Kronobergshäktet är 62 procent narkomaner. Antalet avgiftningsplatser och vårdplatser ute i samhället har dragits ner. Den som vill komma ifrån sitt missbruk måste vänta månader och år för att få hjälp. Politikerna anser det är för dyrt. En avgiftning kostar ett par tusen per dygn. Men en missbrukare måste stjäla för mer än så. Fast då betalar försäkringsbolagen skadorna.

Den första maj kommer tio nya länder in i EU. Något som inte kommer förbättra situationen, tror Jan. Men det har politikerna bestämt så det kan vi inte göra något åt. Vad som kommer att hända vet inte Jan. Men problem blir det, tror han. Politikerna måste istället ge oss bättre verktyg att jobba med.

Källa: SOS Skydd och Säkerhet 04.2004

Slut på sidan. Gå vidare till:

Innehållsmeny

Nyheter - Prenumenera

Integritetspolicy

Bakåt en sida - Överst på denna sida - Framåt

Startsidan stor text

Startsidan liten text

Sök på internet